Med mig är ganska bra. 

Jag mår inte jätte dåligt, men inte jätte bra heller. 

Det är lite till och från, ibland är det bra och ibland 

är det sämre. 

Förra veckan så sov jag väldigt dåligt.

Hade svårt att somna och mådde väldigt dåligt. 

Jag gick och la mig sent, på grund att jag mådde dåligt. 

Det är svårt för mig att komma i säng om jag mår dåligt.

För att jag typ tänker att det inte är någon idé att lägga mig 

om jag ändå bara ligger och tänker och mår dåligt. 

När jag väl kommer i säng så ligger jag och är ledsen,

och får någon slags panik, typ någon ångest eller något. 

Det är obehagligt ibland, men tyvärr så får man 

stå ut med de. 

Sen är det så mycket tankar som kommer och går. 

Det är mycket om framtiden, vänner, pappa syskon och

mycket annat. 

Jag tänker och önskar att jag hade haft en bättre 

relation med både min pappa, syskon och släkten på

min pappas sida. Men tyvärr så beror detta mycket på

min pappa. Han vill inte ha något med oss att göra. 

Jag önskar verkligen att det hade varit annorlunda. 

Inte för att jag inte trivs att vara ensam med mamma,

men ibland så kan jag sakna att inte ha en pappa vid

min sida.  När jag var liten så umgicks vi lite jag pappa och 

min ena syster, men sen dog det ut. 

Efter några år så träffade jag min syster. 

Vi umgicks ett tag, men det dog också ut. 

Jag vet ärligt talat inte vad som hände, 

hon ville väl inte ha något med mig att göra något mer. 

Det hade varit kul att i alla fall ha kontakt med ett av sina syskon. 

Tyvärr blev det som det blev. 

Angående vänner så har jag egentligen aldrig 

haft så många vänner. 

När jag var liten så hade jag många vänner 

på dagis. Men sen när vi flyttade och 

började på ett annat dagis så hade jag nästan ingen.

När jag började skolan så fick jag till slut två kompisar,

som jag inte umgås med idag. 

Den ena funkade det inte riktigt med och den andra

verkar inte vilja umgås något mer. 

Jag har varit mycket ensam på raster i skolan.

Först när jag gick om 6an så fick jag kompisar.

Den ena är jag kompis med än idag och har bra kontakt. 

När jag har varit så ensam så jag har funderat om det är mig 

det är fel på ? Varför vill ingen vara med mig ? 

Och om det beror på hur jag ser ut. 

Jag är väldigt blyg av mig och försiktig.

Det kan ha lite med det att göra, att jag är blyg 

och inte vågar ta kontakt. 

Detta kan jag må dåligt över ibland. 

Jag kan må dåligt när jag ser folk som lägger upp

bilder på att dom är ett gäng som gör något. 

Jag mår inte dåligt på grund av dom, utan jag tänker bara 

att jag också vill ha många vänner och kunna göra sånt. 

Jag önskar att jag hade varit bättre på att ta kontakt 

så kanske jag hade haft fler vänner. 

Sen så kanske det har hänt att någon har trott jag vill 

vara ensam. Vara ensam är aldrig något som jag har valt att

vara, utan det har bara blivit så. 

Det har bara blivit så att jag mest har varit utanför och ensam. 

Ingen har lämnat mig utanför eller lämnat mig ensam,

utan det har bara blivit så. 

Jag gick hos en kurator för detta, jag började må bättre,

men det hjälpte mig inte att få vänner. 

Det hjälpte mig bara att inte tänka att det var fel mig. 

Så jag vill bara säga till er som har de så eller har haft så.

Det är absolut inte dig det är fel på, det är fel på folk som inte vet 

vilken fin och bra människa du är. 

Det är inte utseendet det hänger på det är insidan det hänger på. 

Bara för att en person ser ut på ett sätt så betyder det inte att det är 

en sämre människa för de. 

 Bara för att en person är ensam, så behöver det inte betyda 

att personen har valt de. Tänk på de!  Kram! ❤️