Snart en månad sedan sist. 

Jag har inte mått bra. 

Senaste veckorna har varit väldigt jobbiga.

Vi har varit hund vakt.

I samband med de så fick jag panik ångest.

För att hunden blir busig och glad, 

så den hoppar och sånt. 

Jag har lite mer respekt mot större hundar. 

Så jag fick panik och blev lite rädd. 

Har slutat gå nu hos min pyskolog, 

eftersom jag har fyllt 18år. 

För att där jag gick pratade, fick man bara gå till om man är under 18år.

Så vi ska kontakta pysklogen, så jag får komma någon ananstans och prata. 

Pysklogen skriver ett intyg till det nya stället. 

Det känns både bra och dåligt att byta ställe. 

Bra för att jag kände inte att just den pysklogen passade mig. 

Kände att jag inte riktigt fick prata om det 

jag ville. Det var mest bara om annat. 

Dåligt för att jag kommer till ett 

nytt ställe. 

Och måste berätta allt från början och öppna 

upp mig för en ny person. 

Bara att öppna upp mig för nya personer, 

är väldigt jobbigt. 

Eftersom jag har varit med om många 

att gånger folk inte har lyssnat på 

vad jag har att säga. 

Det har bara varit om massa annat, 

och fokuserats på fel saker. 

Jag hoppas i alla fall att nya pysklogen 

kommer att vara bra. 

Eller att jag till slut hittar någon som 

passar mig. 

I förra inlägget så skrev jag om papper 

som vi hade fått av pysklogen. 

Vi pratade med pyskolgen om de, och 

pyskolgen skrev ett nytt intyg.

Inget långt, utan ett kortfattat. 

Intyget är nu skickat. 

Jag är lite nervös faktisk.

Tänker på vad företaget kan hjälpa till med, 

och om det kan bli som jag vill ha de. 

Är orolig att det ska vara ett dag center. 

Ett ställe för såna som inte klarar av att 

ha ett vanligt arbete 

Har googlat lite om det och 

av det jag får fram så är det dag center. 

Kallas daglig verksamhet. 

Det är ju tyvärr inte det jag söker. 

Vi kan tyvärr bara vänta och se vad det är. 

Detta gör ju inte att jag mår bättre. 

Pyskolgen sa att man får vara med och 

bestämt vad man vill göra. 

Det är ju inte riktigt så, enligt det som

jag fick fram. 

Det finns alternativ att välja mellan. 

Jag känner mig nästan lurad. 

Man kan ju inte sitta och säga en sak, osså 

stämmer det inte ens. 

Finner inga ord! 

Det är så dumt att det inte finns möjlighet att 

testa på det jobb man vill. 

Jobben som finns är väldigt få.

Det finns alternativ och är man inte intresserad, ja då är det kört.

Tyvärr så är det så. Tyvärr! 

I dagens läge så är det inte bra alls. 

Jag vet ingenting! 

Kommer jag att kunna få jobb och 

flytta hemifrån ? 

Sen så är ju inte själv förtroendet på topp. 

Burkar inte öppna upp mig om det här. 

Men jag mår dåligt över just över hur 

jag ser ut. 

För några år sedan så tog jag ta i de och det gick bra.

Men nu när jag mår så dåligt så orkar jag inte. 

Orkar inte tänka på vad jag äter, orkar inte röra på mig. 

Förut så tänkte jag lite mer på vad jag åt

och rörde på mig. 

Röra på mig är egetingen något jag måste göra. 

Inte bara på grund av att må bra, utan 

även på grund av min IBS. 

Tänker alltid att jag ska ta tag i att börja röra på mig, men det blir inte. 

Det är svårt att ta tag i saker, när man mår 

som jag gör. 

Att ett mående kan påverka en så mycket. 

Helt otroligt! 

Sen så tror jag att självförtroendet har på

verkats av hur jag har blivit behandlad. 

Både av folk som jag har varit intresserad 

av och folk i skolan. 

Man känner ju sig mindre värd och 

sämre, om någon behandlar en dåligt. 

Därför tror jag att det kan ha påverkat mig en del. Hemskt, men tyvärr sant. 

Självförtroendet har egentligen aldrig 

varit bra. 

Ett tag när jag gick på mellan stadiet, 

så gick jag och pratade med en 

kurator. 

 Var så osäker på mig själv. 

Funderade mycket på hur jag såg ut och varför jag inte hade lika många vänner 

som alla andra. 

När jag knappt hade några vänner, så trodde jag att det var på grund av mitt utseende. 

Men samtidigt så kunde jag inte riktigt 

förstå varför. 

Jag är väldigt blyg av mig, så det kan ha lite med det att göra. 

Än idag så kan jag inte förstå varför jag har mindre vänner än andra. 

Det är absolut inte så att jag är missnöjd med dom vänner som jag har. 

Önskar bara att jag hade haft flera. 

Att mitt självförtroende inte är på topp, tror jag beror på allt detta. 

Både att jag är osäker på mig själv, och 

på grund av hur jag har blivit behandlad.

På grund av hur jag mår just nu, så

orkar jag nästan ingenting. 

Måendet tar så mycket mer på

en än vad man tror. 

Min youtube kanal har jag inte 

orkat uppdatera på flera månader. 

Det är inte de att jag har ledsnat på de. 

Utan det är på grund av hur jag mår. 

Jag tänker alltid att nu ska jag spela in en video, och berätta varför jag inte 

har lagt upp några videos.

Tänker även på andra videos jag vill

göra. 

Men måendet, det sätter stopp. 

Det finns som ingen ork. 

Här på bloggen så uppdaterar jag 

inte heller så mycket. 

försöker så gott det går. 

Ibland så blir det mer och ibland

mindre. 

Jag kommer att göra en video, där

jag berättar om varför kanalen står stilla.

När jag mår bättre och känner mig redo. 

Vill inte känna nog press att behöva göra en video, när jag inte mår riktigt bra. 

Kan tyvärr inte säga när jag kommer att göra en video.

Det kommer helt enkelt när jag känner 

mig redo.