Hoppas det är bra med er.

 Med mig är det inte så bra. 

 Är så himla less på att må såhär. 

Måendet det går verkligen i vågor.

Ibland är det ganska bra och ibland så är det sämre.

Jag kan må bra ett tag eller under dagen , och helt plötsligt så

kommer alla tankar och börjar må dåligt.

Vissa nätter så sover jag knappt. 

Lägger mig sent och har svårt att sova.

Jag känner bara att jag inte orkar ha det så här längre. 

Sover dåligt, humöret går i vågor och orkar knappt något.

Det är inte bra att gå och må dåligt så här länge, snart 3år. 

Ångest och depression är inget att leka med. 

I längden är det inte bra. Det kan bli värre om man inte söker hjälp. 

Jag känner att både jag och mamma behöver söka hjälp. 

Verken jag eller mamma orkar med det här något mer. 

Vi behöver få prata med någon, och bearbeta allt och börja må bra igen. 

Provade för ett tag sedan öppen vården. 

Vi gick där några gånger men till slut så kände vi att det inte gav något. 

Det var mest prat om rutiner och annat än det jag egentligen behöver prata om. 

Jag tror att vi var dit 3 eller 4 gånger eller något. 

För något år sedan så var vi till en kbt. 

Mamma var dit från början osså började jag följa med dit. 

Den kbtn var så otroligt fin, snäll och stötande, men tyvärr så gick inte 

personen vara kvar. 

Jag saknar verkligen att gå och prata med någon som verkligen förstår som kbtn gjorde. 

Önskar verkligen att man kunde få veta om personen jobbar någon ananstans, 

så man kanske kunde få träffas igen. 

Det finns ingen som slår denna person av dom jag har pratat med. 

Vi får försöka kolla upp om man kan se vart peronen jobbar nu och se om 

vi hittar något. 

Annors så måste man försöka hitta någon anan att prata med. 

Det finns ju kbt lite över allt, och andra att prata med. 

Man får prova på lite och se vad som är bra och vad som passar just en själv. 

Ni får gärna tipsa om ni vet någon bra kbt eller något annat som är bra. 

För nu känner jag mig så less på detta! Så nu vill jag börja prata med

någon och sagta men säkert börja må bra igen. 

Det som också gör att jag mår dåligt är mammas situvation. 

När jag ser mamma må dåligt så tar det på mig också. 

Man känner sig så makt lös och vet inte hur man ska kunna hjälpa 

 henne. 

Mamma jobbar på ett ställe där hon inte trivs. 

En peronen är inte så snäll mot henne.

Det är väldigt många som har slutat där på grund av personen, 

men ändå så får peronen vara kvar. 

Det peronen håller på med är mobbing och kränkning. 

Personen hade gömt mammas artbestkläder i ett förråd. 

Personen går och snackar skit, personen tror att mamma inte kan 

något om sitt jobb. 

Mamma har jobbat inom sitt jobb i över 15år, har ingen utbildning, 

men har över 15års erfarenhet. 

Det värsta är att chefen inte tror på det mamma säger. 

Tydligen så är det tilllåtet att bete sig hur som helt där. 

Blir så förbannad så jag nästan brinner upp. 

Det spelar ingen roll hur mycket mamma har pratat med sin chef, 

chefen tror ändå inte på henne. 

Chefen tror bara att peronen kan ändra sig, det är det ända chefen har att

säga. 

Der är som att chefen tror att mamma hittar på allt.

Hur kan man tro att peronen kan ändra sig när peronen har betet sig så i 

flera år. Hur ? Det går bara inte in i mitt huvud. 

Beter man sig ila på en artbets plats så ska man inte få vara kvar. 

Men tydligen så får man bete sig hur man vill och ändå få vara kvar. 

Det är helt sjukt! Så här ska det inte vara, det är inte rättvist att folk 

ska behöva sluta på sitt jobb, på grund av att en person inte är snäll. 

Är man inte snäll och inte kan bete sig så ska man inte få behålla jobbet. 

Tycker att det borde bli lag på de. Någon rättvisa måste det ju vara. 

Eller vad tycker ni ?