Det har inte alls varit bra. Bara denna månaden har varit jätte tung och jobbig. 

Det har varit möten hit och dit. Möterna leder som ingenstans,

dom vet nog inte riktigt hur dom ska göra. Ska jag vara ärlig så finns det nog inte 

så mycket att göra tyvärr, det är svårt. 

På senaste möterna så har mamma gått in lite mer på hur jag mår och sånt. 

Det låter som att dom har börjar förstå nu, fast man kan inte veta säkert. 

För vissa gånger så kan det låta som en sak och nästa gång som en anan,

så man kan aldrig vara riktigt säker. 

Jag vet inte hur detta ska sluta, det är som enda ända röra allt. 

Det är så mycket och tänka på och fundera.

Ibland så känns det som att jag bara vill ge upp och sluta bry mig.

Känns som att oavsett om jag bryr mig eller inte så blir det inge bättre.

 Skulle verkligen kännas skönt att få gå och prata med någon, 

 som förstår och lyssnar. Det finns tydligen en pyskolog som brukar 

vara på Våran vårdcentral och på andra vårdcentraler också. 

Funderar på att kanske testa och se om det är bra kanske,

men man måste få en remis dit via läkare.

Våran läkare är inte så bra, lyssnar inte och annat. 

Det finns en skol läkare, men skol läkaren får inte skriva ut en remis. Även 

fast den läkaren har samma utbildning som våran läkare på vårdcentralen

så får läkaren ändå inte de. Jag har träffat skol läkaren en gång för ett tag sedan, 

och den läkaren vad mycket bättre än den som jag har på vårdcentralen. 

Har inte fått någon direkt förklaring på varför, men tydligen så går det inte. 

Vi har försökt att byta läkaren men vi får inte göra de.

Fast vi har berättat hur läkaren har varit och allt så får vi ändå inte de. 

Läkaren har till och med gjort ett tjänste fel. 

Vi får inte byta för att om vi går hos någon anan, så börjar andra gå dit 

och då får läkaren som vi bytte från sluta. Så sjukt! 

Så som det är just nu så vill man inte gå till läkaren. 

Jag skulle egentligen behöva gå till läkaren och kolla upp lite och 

få en remiss. Men när det är som det är så vill man inte.