Det är ett tag sedan sist jag la upp något. 

Har verkligen inte mått så bra. Sen så har jag inte haft så

mycket att skriva om. 

Jag vet att det oftast är negativa inlägg, om mitt mående, liv och 

tankar. 

Det är kanske inte är så roligt att alltid läsa negativa inlägg. 

Men detta är mitt liv och jag vill dela med mig av de. 

Jag vill prata och skriva om psykisk ohälsa.

Psykisk ohälsa är ett väldigt viktig ämne att prata om. 

Det finns så många som mår dåligt och har det jobbigt. 

Jag vill att alla ska veta vad psykisk ohälsa är, och vad det innebär.

Alla vet inte vad psykisk ohälsa är, och vad det innebär. 

Det borde verkligen pratas mer om detta ämne, eftersom det tyvärr är så

otroligt många som lider av psykisk ohälsa. 

Vissa kanske lider av psykisk ohälsa men inte vet om att dom lider av de. 

Då är det väldigt bra att just detta ämne kommer fram så mycket som möjligt. 

Psyisk ohälsa syns inte på utsidan, den sitter på insidan. 

Så även fast man ser glad ut på utsidan så betyder det inte att man mår bra. 

Vissa vågar inte prata om just psykisk ohälsa. 

Dom är väl rädd för att säga att dom mår dåligt. Eller Kanske grund av vad folk 

kommer att tycka, och om dom kommer att lyssna och förstå. 

Därför är det väldigt viktigt att detta ämne kommer fram mer och att fler vågar

prata om psyskisk ohälsa. 

Psysisk ohälsa borde det pratas om i skolan. 

För där är det så många som blir utsatta för mobbing och andra 

saker som ger psysisk ohälsa.

Tyvärr så är det så idagens samhälle. Tyvärr! 

Jag själv lider av psysisk ohälsa.

Det är inte många som vet vad psysisk ohälsa är. 

 Läkarna som vi har haft kontakt med verkar inte veta vad det är. 

Våran läkare som vi har, den läkaren tar oss inte på allvar. 

Läkaren gav bara medicin och sjuk skrev mig i en eller två veckor och 

påstod att jag var skoltrött. 

Jag vill inte ha medicin, det hjälper inte mig, jag vill ha

någon att prata med. 

Mamma var till en anan läkaren igår , för våran har semester. 

Den läkaren tog inte heller oss på allvar, bara skrev ut medicin,

även fast mamma sa att det inte hjälper oss. 

Dom lyssnar inte på oss. 

Läkaren ville inte ens sjukskriva mamma, även fast hon för klarade hur allt är.

Det känns verkligen hopplöst nu, när ingen läkare lyssnar eller förstår. 

Man kan inte tro att medicin hjälper alla. 

Säger man att det inte hjälper en, så kan man ju inte skriva ut det ändå.

Vi ska prova kontakta någon annan vårdcentral och testa där, eftersom 

man inte får någon hjälp på våran. 

Vi funderar på att kanske kontakta bup. 

Barn och undoms psykiatrin.

Vet inte om man måste ha remiss ditt eller om man bara kan ringa dit och 

boka tid. 

Vi känner en som har barn som har varit dit, så vi får höra med personen hur det 

funkar med de. 

För både jag och mamma känner att vi måste söka hjälp. 

Vi orkar inte med detta något mer. 

Uppdatering kring förra inlägg med mammas jobb. 

Mamma har kontaktat facket. 

På måndag är det möte med chefen och personen. 

Facket kommer att vara med på mötet som stöd. 

Jag hoppas verkligen att det ordnar sig nu. 

Enligt mamma så gör facket ganska mycket för att lösa 

saker.  Jag hoppas att det kommer att bli bra.